Föräldrarna har sina sju barn hemma.
Tre av dem ska gå i skolan.
Ett av barnen finns inte i ett enda papper.
I fem år har det kommit in orosanmälningar men ingenting har hänt.
Familjen har nu bara försvunnit.
Är detta verkligen sunt i ett modernt land?
För mig handlar detta om barnets bästa.
Det handlar inte om att misskreditera en familj utan om att det är bra med insyn från andra människor ifall det skulle ske saker som inte är ok. Dessa barn har inte varit inne i sjukvården eller besökt en tandläkare. Familjen anser att det inte är säkert att gå i skolan och därför har de egen hemundervisning.
Som jag ser på det så kan man faktiskt vända detta emot dem.
Om de nu är så emot det system som finns.. hur får de in pengar?
Om de misstror systemet kanske de inte heller bidrar till det, vilket i sin tur gör att de inte arbetar. Om de inte arbetar får de någon form av försörjningsstöd. Dra in det.
Förr eller senare kommer de att tvingas anpassa sig.
Så länge det finns skolplikt i Sverige så ser nämligen modellen ut sådan att man ska gå till skolan när man kommer upp i den åldern.
Skolplikten innebär nämligen att barnet MÅSTE vara i skolan.
Jag tror att det är sunt för att få den sociala kontakten.
I andra länder finns en modell om läroplikt, inte skolplikt.
Det innebär att du kan välja att hemskola dina barn som sedan testas av gentemot skolans prov någon gång per år. Fungerar det så är det självklart bra, men jag tror på den sociala biten.
Om ingen hade fått gå i skolan.. hur skulle man då få träna upp sina sociala förmågor?
Jag är dessutom väldigt rädd för att det kommer bli grupper i samhället som ställer sig utanför genom att inte låta barnen gå i skolan. Kulturen att gå i skolan är nämligen ingen självklarhet överallt.
Barnets bästa framför allt.. och jag tror att det är att få skolkamrater.
Undantag kan alltid göras men i detta fallet känns det skumt.
När ett barn inte ens existerar på pappret, då är någonting väldigt fel.
