Förintelsens dag i fredags generar för mig som lärare lektioner kring vad som hände och hur vi aldrig någonsin ska låta det hända igen. Frågor ställs om vad som hände, varför det hände och hur vi ska bete oss för att det inte ska hända igen.
Ett minnesmärke över just Förintelsen och Raoul Wallenbergs insats skulle avtäckas i Helsingborg i helgen men samma dag möts man av att någon har vandaliserat märket som föreställer Wallenbergs väska samt ord kring Förintelsen. Är det då nazister som gjorde detta?
Jag tvivlar.
I detta går jag dock på tå, för jag vet att risken för att bli medialt halshuggen är stor.
Nazisterna i Sverige är idag få, men de finns.
Antisemitismen är desto mer utbredd och det hatet kommer inte från renrakade skallar med bombajacka och stålhättekängor. Det kommer från män främst från mellanöstern.
Är det då mitt påhitt?
Nej, artiklarna kring detta har varit många men tystas ständigt ner.
På något sätt är det nämligen lättare att skylla förföljelsen av judarna på Hitler och hans gelikar, istället för att inse att det hatet knappt syns i dagens Sverige.
Det andra hatet har däremot ökat i takt med invandringen.
Tycka vad man vill om det, men det är den fakta som finns.
Det finns ett ingrott hat mot judar och Israel som land, byggt på ett par tusen år gamla historier i heliga böcker samt efter FNs beslut som genomfördes 1948.
För mig är hatet obegripligt.
För mig är hatet obegripligt.
Människor som flyttade på sig 1948, så förstår jag att de kan ha blivit upprörda.
Nu är det dock år 2023.
Det är 75 år sedan.
Det betyder att de som möjligt kan leva än, omöjligt kan ha några starka minnen från det som hände då. Det betyder i sin tur att det hat som finns nu, det har kommit till Sverige med invandringen.
Detta nämner man sällan för då är man en rasist, men antalet människor födda i Sverige med ett ingrott judehat är enligt mig få.
Antisemitismen är inte längre nynazister med rakat huvud, bombajacka och stålhättekängor utan har bytts ut mot män från mellanöstern som själv invandrat till Sverige.
Istället för att lämna hatet där, tog man det med sig.
Likt små barn i en sandlåda.
Utöver detta är sedan Sverige fullt av människor som helt enkelt inte förstår men ändå klarar sig undan med att "ojsan".. allt handlar nämligen om vem som gör vad och om media anser att det är rätt eller inte. Är man sångerska klarar man sig.
Värst av allt är att man faktiskt inte bara förstör ett minnesmärke för Förintelsen, utan även för Raoul Wallenberg som borde utses som en nationalhjälte. Hans öde vill inte många dela. Ok om du väljer att åka till kriget och dör där, men han ruttnade bort i ett ryskt fängelse för att Sveriges regering var så flata och rädda att hans liv inte var värt att kämpa för. Flera år i en mörk cell efter allt han gjorde!
Samma skitpolitiker då som nu, och INGEN har ställts tills svars för det.
Ni vet, allt är ju alltid någon annans fel..
Lär dig livet stora gåta; älska, glömma och FÖRLÅTA.
Inget blir bättre av hat och kan man inte vara i Sverige utan att hata andra delar av den svenska befolkningen, då bör man kanske överväga att byta land att bo i.
