Ifall jag dör ska det finnas en låda med saker som jag vill att Lilleman ska veta. Bilder på betydelsefulla saker och tankar om honom och oss som familj.
Jag lyssnade på Lotta Brome och en person hon intervjuade som blivit frisk från sin cancer. När hon hade fått beskedet att hon fått cancer hade hon satt sig ner och gjort en "svart låda". Där hade hon skrivit upp minnen med barnen och händelser som hon visste att de inte skulle minnas. Hon hade lagt i bilder och och saker som hennes son hade haft när han var liten.
Jag blev så rörd av detta. Jag ska med göra så. Det är så lätt hänt att man inte längre finns här och det finns garanterat så många frågor som barnen då har. Denna personen hade blivit frisk men de hade bestämt att de skulle öppna lådan tillsammans när hennes son fyllde arton. Jag tycker detta är en väldigt fin ide för att få ett fint avslut för de sörjande och för att barnen ska veta vilken man var. Tyvärr har jag erfarenhet av att vänner har blivit av med en förälder i rätt tidiga år och det jag hört från dessa är att minnena bleknar så väldigt fort. Det går snabbt sen minns man inte längre och plötsligt är den där bilden bara en bild för man minns inte längre vad det var som var så speciellt med den. Jag ska göra en sådan låda så fort jag får tillfälle. Även om det aldrig händer något kan det vara mysigt att öppna den tillsammans när Lilleman är vuxen.
