Jag har skrivit dagbok i hela mitt liv. Varje dag med något års (tyvärr) uppehåll när det blev för mycket. Det händer att jag går in och kollar i dem när det är något speciellt minne eller något jag vill kolla upp. Jag har tittat i dem en hel del på sistone. Jag har varit inne i en grym trötthetsperiod sista åren. Förmodligen har det med alla sjukdomar, som visat sig inte vara några, och alla perioder med hormoner att göra.
Jag har aldrig haft något sömnbehov och det enda kravet jag fick när jag bodde hemma var att jag skulle sköta skolan. Gick jag upp när klockan ringde så fick jag vara uppe så länge jag ville. Ofta släpade jag ut min syster framför tven för jag vågade inte titta på alla serier på nätterna själv. Lättskrämd har jag alltid varit och nätterna fylldes med The Legacy och Arkiv X.
Sista tre veckorna har jag legat på en dygnssömn på mellan 3,5 och 4,5 timme. Morgnarna är inte alltid jättekul men när kvällen kommer är jag inte trött. Jag skulle aldrig sova middag. Jag känner människor som sover minst tio timmar varje dygn för att fungera. Jag tror ingen hade orkat med mig om jag sovit så mycket. Somnar jag tio så vaknar jag mitt i natten och är pigg så det är ingen mening att lägga mig tidigt. Detta måste betyda att vi är väldigt olika.
Jag kräver inte mycket sömn och har nästan den lilla trötta sömnhinna som lägger sig över mig som ett preparat för att inte klättra på väggarna.
Jag hinner sköta undan i huset, ta tvätten, spela gitarr och sköta undan här på bloggen. Jag älskar nätterna. Jag är en riktig nattuggla.
