Jag tänker ofta på detta med karma och hur man ska leva som människa. Att man måste kunna kombinera sina värderingar med sin egen levnadsstil. Jag har gått många utbildningar och på två av dem har jag fått träffa personer som ska hjälpa en att utvärdera sig själv, sin egen roll och om man lever som man lär. Det är de som totalt brutit ihop. Jag har väldigt svårt att se varför även om jag förstår vad det handlar om.
Så länge jag kan minnas har jag levt som jag lär. Allt annat vore otänkbart.
Jag kan inte tycka på ett sätt och göra på ett annat.
Det pratas om sin yrkesroll och om sin hemmaroll.
Jag är exakt samma person, med samma värderingar om jag är hemma, på mitt jobb, som förtroendevald, som musiker eller om jag möter någon i affären.
Exakt samma person. Jag skulle aldrig kunna stå och prata mig varm om någonting jag inte bryr mig om och jag skulle aldrig kunna hyckla över det.
Jag blir nästan lite rädd över att det finns människor som är sådana.
Alla borde veta att deras egna åsikter och hur de lever är viktigt.
Jag gör fel och misstag och lever inte alltid efter vad jag lär men jag försöker.
Min karma ska inte vara totalförstörd den dag jag inte längre finns här.
