För 14 år sedan idag var jag på semester med familjen i Spanien när huvudnyheten i spansk media blev att det brann i Sverige och Göteborg. Det tog ett tag att förstå vad de sa då spanskan inte vara lika slipad då som nu men när det gick upp för oss var det var och vad det gällde blev det panik då några av mina barndomsvänner bodde där.
Innan vi hade fått tag i dem var det ångest i hög grad.
Efteråt kom den andra ångesten. Stackars människor som var i byggnaden och stackars anhöriga.
De som levde då minns detta tydligt. Jag minns det lika tydligt som Lady D året innan och tsunamin sex år senare.
Vi borde alla lära oss att uppskatta alla nära och kära för det är en sekunds verk så är de borta.
Idag går mina tankar till alla som inte klarade sig, anhöriga och de som lever med de tragiska minnena än idag. Det var fruktansvärt och jag hoppas att det aldrig händer något liknande igen.
Innan vi hade fått tag i dem var det ångest i hög grad.
Efteråt kom den andra ångesten. Stackars människor som var i byggnaden och stackars anhöriga.
De som levde då minns detta tydligt. Jag minns det lika tydligt som Lady D året innan och tsunamin sex år senare.
Vi borde alla lära oss att uppskatta alla nära och kära för det är en sekunds verk så är de borta.
Idag går mina tankar till alla som inte klarade sig, anhöriga och de som lever med de tragiska minnena än idag. Det var fruktansvärt och jag hoppas att det aldrig händer något liknande igen.
