Flummiga veckan på inmarsch.. Med jämna mellanrum kan jag fundera väldigt mycket över allt möjligt. Många saker som för mig är så självklara är uppenbart inte det för alla andra. För mig har alltid min egna lycka varit underställd att jag ska se till att alla runt mig ska ha det bättre.
Strävan har alltid varit att mitt liv ska ägnas åt att göra någon skillnad för någon annan för annars är mitt liv helt meningslöst i mina egna ögon. Jag har alltid haft väldigt svårt för de som inte tänker på ett liknande sätt. Jag har alltid tänkt att genom att alltid göra sitt bästa för att andra ska få det så bra som möjligt kommer det gynna mig själv i slutänden.
Första året på gymnasiet hade jag en lång diskussion med en vän på en fest och han tyckte jag var totalt knäpp när jag sa att allt har en mening och att det enda som spelar någon roll är om man gör någon skillnad. Han tog då upp både Stalin och Hitler som exempel och frågade vad de hade gjort för bra för mänskligheten. Jag ser inte att de har gjort något bra, bara fruktansvärda saker. Skillnaden är nog att jag tänker som så att hade inte de kommit hade det kanske kommit några som var ännu värre. Det finns en mening med allt som sker även om jag som liten person har svårt för att se det i det stora sammanhanget.
För mig finns jag för att göra en skillnad. Meningen med ett liv måste vara att göra något för någon annan. Jag antar att alla som sysslar med politik anser att de sysslar med det för att göra skillnad.
Jag antar att det är därför jag blev lärare. Jag vill göra skillnad.
Därför har jag alltid velat bli familjehem och är det nu.
Därför har jag alltid velat adoptera barn.
Jag vill göra något för någon annan. Jag vill inte bli gammal och sitta på hemmet och känna att jag levt hela mitt liv egoistiskt med mitt eget bästa i första rummet alltid.
Ett människoliv är egentligen så litet i det stora hela.
Mitt liv är meningslöst om jag inte ägnar det åt att någon annan ska må bättre.
Ett leende eller en kram kan räcka för att någon ska känna sig meningsfull och mitt mål har alltid varit att jag ska hjälpa så många andra som möjligt.
Efter min resa til Indien blev dessa tankarna ännu större än vad de varit innan. Jag hade kunnat konvertera och levt en nunneliv om jag vetat att det hjälpt andra men jag tror inte det gör det. Jag tror dock att deras syn på andra människor är så mycket bättre än vad många har i vårt land. Det är en kulturskillnad. De ser mer att varje enskilt liv har en betydelse.
Jag släpper ut alla djur som kommer in i huset. Det är inte mitt handlande som ska avgöra deras öde.
Jag låter förmodligen som världens flummigaste människa men sådan är jag. Det syns dock inte utåt.
Jag brukar få höra att jag känns ytlig, naiv, dum och lättpåverkad. Jag hoppas verkligen inte de som känner mig tänker mig på det sättet. Jag tror på karma. Min själ ska vara så ren som det bara går och jag tänker leva mitt liv på bästa sätt för att aldrig trampa på någon annan.
Strävan har alltid varit att mitt liv ska ägnas åt att göra någon skillnad för någon annan för annars är mitt liv helt meningslöst i mina egna ögon. Jag har alltid haft väldigt svårt för de som inte tänker på ett liknande sätt. Jag har alltid tänkt att genom att alltid göra sitt bästa för att andra ska få det så bra som möjligt kommer det gynna mig själv i slutänden.
Första året på gymnasiet hade jag en lång diskussion med en vän på en fest och han tyckte jag var totalt knäpp när jag sa att allt har en mening och att det enda som spelar någon roll är om man gör någon skillnad. Han tog då upp både Stalin och Hitler som exempel och frågade vad de hade gjort för bra för mänskligheten. Jag ser inte att de har gjort något bra, bara fruktansvärda saker. Skillnaden är nog att jag tänker som så att hade inte de kommit hade det kanske kommit några som var ännu värre. Det finns en mening med allt som sker även om jag som liten person har svårt för att se det i det stora sammanhanget.
För mig finns jag för att göra en skillnad. Meningen med ett liv måste vara att göra något för någon annan. Jag antar att alla som sysslar med politik anser att de sysslar med det för att göra skillnad.
Jag antar att det är därför jag blev lärare. Jag vill göra skillnad.
Därför har jag alltid velat bli familjehem och är det nu.
Därför har jag alltid velat adoptera barn.
Jag vill göra något för någon annan. Jag vill inte bli gammal och sitta på hemmet och känna att jag levt hela mitt liv egoistiskt med mitt eget bästa i första rummet alltid.
Ett människoliv är egentligen så litet i det stora hela.
Mitt liv är meningslöst om jag inte ägnar det åt att någon annan ska må bättre.
Ett leende eller en kram kan räcka för att någon ska känna sig meningsfull och mitt mål har alltid varit att jag ska hjälpa så många andra som möjligt.
Efter min resa til Indien blev dessa tankarna ännu större än vad de varit innan. Jag hade kunnat konvertera och levt en nunneliv om jag vetat att det hjälpt andra men jag tror inte det gör det. Jag tror dock att deras syn på andra människor är så mycket bättre än vad många har i vårt land. Det är en kulturskillnad. De ser mer att varje enskilt liv har en betydelse.
Jag släpper ut alla djur som kommer in i huset. Det är inte mitt handlande som ska avgöra deras öde.
Jag låter förmodligen som världens flummigaste människa men sådan är jag. Det syns dock inte utåt.
Jag brukar få höra att jag känns ytlig, naiv, dum och lättpåverkad. Jag hoppas verkligen inte de som känner mig tänker mig på det sättet. Jag tror på karma. Min själ ska vara så ren som det bara går och jag tänker leva mitt liv på bästa sätt för att aldrig trampa på någon annan.
