tisdag 23 oktober 2012

DNA-test i Norge

Häromdagen berättade de på nyheterna att polisen nu jämfört DNA-test från Sverige i Norge och fått över hundra träffar där till och med misstänkta kan pekas ut med hjälp av detta.
Jättebra!

En bra början men..
Jag blir dock rädd. Måste vi in i 2012 för att detta ska ske?
I min värld trodde jag redan att detta var en verklighet!
Detta betyder att idag räcker det att jag tar tåget i två timmar om jag hittat på brott här för att sedan vara helt på lugnt vatten när jag når Danmark. Två timmar till så är jag i Tyskland. Ge mig ytterligare sex timmar så befinner jag mig i Belgien eller Nederländerna.
I min värld trodde jag att det var självklart att åtminstone länderna inom EU samarbetade med detta.

För min del kunde det tas ett blodprov för DNA-analys och fingeravtryck på varenda nyfödd, nysvensk och varenda annan människa i Sverige också. Med rent mjöl i påsen behöver du inte vara rädd. Hade detta skett hade vi förmodligen haft betydligt fler fall lösta i Sverige.
Proverna skulle vara till för att skydda allmänheten från de som begår brott. Att de flesta skulle få känna sig trygga. Självklart ska inte detta missbrukas men Sverige är experter på att se mer till gärningspersonerna än offrena.

Att DNA finns har man haft ett hum om i över hundra år. Det är cirka tjugo år sedan det började användas inom kriminalteknik och ändå används det inte över landsgränserna?
Pinsamt.