Jag var på ultraljud och fick veta att det fanns 31 ägg som var klara. Hjälp. Inte konstigt att det gör ont, humöret svänger och inget känns bra. Känner mig som en ballong som snart ska spricka. Läkaren pustade och undrade hur jag kunde röra mig. Jag har en väldigt hög smärttröskel och har alltid haft. Mitt problem sitter i kontrollen. Gör vad ni vill men inga nålar i fingerspetsarna eller armvecket för då får jag handsvett och blir jättenervös. Får jag göra det själv är det ok.
I vilket fall så är äggen nu ute och jag mår om möjligt ännu sämre occh utöver det får jag inte göra någonting. Alla möten fick ställas in och Lilleman får finna sig i att gå istället för att jag ska bära runt honom. När man plockar ut äggen får man ligga i en "trevlig" gynstol för att sen titta på nålen som är ett par decimeter. Denna sticker de och tar sedan ut alla äggen med. De vill att man ska sova för att det gör rätt ont men mitt kontrollbehov tillsammans med min åksjuka (som även gör att jag inte tål den vanliga narkosen) gör att jag inte vill ha det utan jag fick två alvedon och lokalbedövning och jag kan ju säga att den känns lokal. Denna gången fick jag något lugnande med för de sa att det kommer göra för ont att ta dem när de är så många annars. Tjoho..
Det blev i vilket fall 20 ägg som var perfekta så nu hoppas jag att jag slipper gå igenom detta fler gånger. Inte det roligaste i världen! Känner mig som en värphöna.
