Jag tänker ofta. (Svårt att sluta. =) Jag tänker mycket på min del i det stora hela. Jag förstår inte varför någon skulle titta in här på bloggen, följa mig på twitter eller intressera sig för om jag är i tidningen. I det stora hela är jag liten och meningslös. Min åsikt är ingens egentligen. Om hundra år vet ingen vem jag var mer än möjligtvis något barnbarns barn som släktforskar och har sett mitt namn. Jag tycker inte något som revolutionerar och mina tankar är inte nya. Många har tyckt som mig innan.
Med tanke på hur länge jorden funnits, hur många år den kommer finnas och hur stor del av hela denna stora tid jag finns här är jag totalt meningslös. Mitt liv har inget syfte. Jag tänker ofta när jag är nervös eller tycker det är obehagligt att gå upp och prata att om hundra år minns ingen och ingen bryr sig. Absolut inte så att jag har några konstiga tankar om att avsluta mitt liv men en stor ödmjukhet för de år man befinner sig här. Jag tror att de år som spenderas ska göras det med en åtanke på att göra det så bra som möjligt för andra människor. Jag kan ofta känna att ett liv är för kort. Jag vill se var tekniken är om hundra år! Jag hade velat se när Karl den X kom över isen! Jag hade velat uppleva världskrigen, på avstånd men ändå så att man upplevt det. Jag vill se nästa milleniumskifte. Tyvärr är det kört. Dryga åttio år går snabbt. Jag ska försöka göra så mycket som möjligt under dessa år.
