Livet kan verkligen förändras på olika sätt med jämna mellanrum. Ena stunden tror jag att jag har koll och nästa har jag inte det. Jag har aldrig haft en "normal" sjukdom i hela mitt liv. Jag kan bli förkyld någon gång men aldrig något värre. Sjukdagar har inte existerat. Jag är friskheten själv.
Får däremot konstiga sjukdomar såsom exempelvis påssjuka (vilket var stor risk skulle leda till hjärnhinneinflammation så jag fick sluta med innebandyn) och monsterbakterier från Thailand.
På grund av det känns det mycket märkligt att inte ens kunna gå på ett möte. Jag kan omöjligt sitta på ett möte. Jag kan knappt sitta överhuvudtaget. Gå och ligga fungerar men jag kan inte begära att jag ska få springa runt när jag är på möte. Jobbigast är nästan att det ena dagen känns bra men nästa så är det tillbaka igen. Skolan fungerar för där sitter jag aldrig utan jag står.
Roligare blir det när läkarna säger att det kan vara såhär i upp till fyra veckor till. Jag blir så trött på detta! Jag mår psykiskt dåligt över att inte kunna gå på mötena. Förr har jag inte haft en enda sjukdag men alla dessa försök med provrören och Lilleman innan dess gör att det blivit betydligt fler nu.
Jag hoppas verkligen det blir bättre framöver.
