Med tanke på hur sönderstucken jag är av alla sprutor jag tagit sista åren kan jag inte påstå att denna spruta var värre än de andra. Mitt problem är att jag inte får göra det själv. Med tanke på piercingar och tatueringar borde jag vara van men mitt kontrollbehov gör det omöjligt att koppla av och jag får handsvett på ett par sekunder. Det är inte så att jag misstror läkarna som jobbar med detta utan det är hela saken att jag måste förlita mig på någon annan. Jag gör helst allt själv. Allt.
Anledningen att jag gjorde fostervattensprov är dels att det blir högre risk för kromosomfel när man gör provrörsförsök genom ICSI som vi gjort, läkaren rekommenderade att jag gjorde det och dels för att jag har en manisk skräck över att det ska vara något fel. Sannolikheten att det ska bli missfall är en på hundra men jag hade gjort det om risken hade varit det tiodubbla. Läkaren sa att de gånger det blir missfall är det för att det blir en infektion men med tanke på hur otroligt grundliga de var när de gjorde det har jag svårt att se att det blir så i något annat fall än när de slarvat.
Det preliminära beskedet kommer efter en vecka och det slutliga efter senast fyra veckor. De påpekar att beskedet inte gäller kromosomfel i den bemärkelse att den ser specifika sjukdomar som till exempel cystisk fibros utan bara tar större kromosomfel såsom downs syndrome.
För mig spelar det ingen roll så länge det är så att barnet inte blir beroende av oss ett helt liv. Jag vet att jag trampar på många tår men för mig är det inte ett värdigt liv för någon part. Som tur är i detta landet är det upp till varje enskild person att ta det beslutet.
Ett fostervattensprov innebär också ett hundraprocentigt svar på vilket kön barnet har. Det är valfritt att ringa upp numret som står på lappen och ta reda på det. Jag kommer ringa. Det spelar ingen roll vad det är men med tanke på mina knepiga val av namn vad det än blir lär jag behöva lång tid åt övertalning. Jag tycker inte om vanliga namn och dit hör för det första alla namn som finns på listorna över "de hundra mest populära just nu" de senaste femton åren. De är strukna med en gång. Namn ska dessutom ha en innebörd för mig och de som väljer namn efter släkten har jag aldrig förstått. För mig finns det absolut ingen anledning att "föra det namnet vidare".
Gissningsvis är mitt problem med namn kopplat mycket till mitt yrke. Vilket namn jag än hör förknippar jag det med en eller flera elever jag har haft. Då jag känner främst Spanien men även Irland som mina hemländer kan jag tänka mig namn från dessa länder men problemet blir där att jag inte tycker att barnet ska behöva rätta alla i ett helt liv över att de uttalar deras namn fel. Vi får se.
Skulle det vara ett kromosomfel på barnet kommer jag, hur ont det än gör, beställa tid för en abort. Trots alla problem vi haft är vi helt överens om detta. Jag förlitar mig på att det finns en mening med allt som sker även om jag inte alltid ser den meningen nu.
Anledningen att jag gjorde fostervattensprov är dels att det blir högre risk för kromosomfel när man gör provrörsförsök genom ICSI som vi gjort, läkaren rekommenderade att jag gjorde det och dels för att jag har en manisk skräck över att det ska vara något fel. Sannolikheten att det ska bli missfall är en på hundra men jag hade gjort det om risken hade varit det tiodubbla. Läkaren sa att de gånger det blir missfall är det för att det blir en infektion men med tanke på hur otroligt grundliga de var när de gjorde det har jag svårt att se att det blir så i något annat fall än när de slarvat.
Det preliminära beskedet kommer efter en vecka och det slutliga efter senast fyra veckor. De påpekar att beskedet inte gäller kromosomfel i den bemärkelse att den ser specifika sjukdomar som till exempel cystisk fibros utan bara tar större kromosomfel såsom downs syndrome.
För mig spelar det ingen roll så länge det är så att barnet inte blir beroende av oss ett helt liv. Jag vet att jag trampar på många tår men för mig är det inte ett värdigt liv för någon part. Som tur är i detta landet är det upp till varje enskild person att ta det beslutet.
Ett fostervattensprov innebär också ett hundraprocentigt svar på vilket kön barnet har. Det är valfritt att ringa upp numret som står på lappen och ta reda på det. Jag kommer ringa. Det spelar ingen roll vad det är men med tanke på mina knepiga val av namn vad det än blir lär jag behöva lång tid åt övertalning. Jag tycker inte om vanliga namn och dit hör för det första alla namn som finns på listorna över "de hundra mest populära just nu" de senaste femton åren. De är strukna med en gång. Namn ska dessutom ha en innebörd för mig och de som väljer namn efter släkten har jag aldrig förstått. För mig finns det absolut ingen anledning att "föra det namnet vidare".
Gissningsvis är mitt problem med namn kopplat mycket till mitt yrke. Vilket namn jag än hör förknippar jag det med en eller flera elever jag har haft. Då jag känner främst Spanien men även Irland som mina hemländer kan jag tänka mig namn från dessa länder men problemet blir där att jag inte tycker att barnet ska behöva rätta alla i ett helt liv över att de uttalar deras namn fel. Vi får se.
Skulle det vara ett kromosomfel på barnet kommer jag, hur ont det än gör, beställa tid för en abort. Trots alla problem vi haft är vi helt överens om detta. Jag förlitar mig på att det finns en mening med allt som sker även om jag inte alltid ser den meningen nu.
