"Mobbning (även kränkande särbehandling) innebär att en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en social grupp. Det kan involvera våld eller hot om våld och kan förekomma på exempelvis arbetsplatser, i skolan eller inom militärlivet. En person som mobbar en annan kallas mobbare. Mobbning kan involvera ett eller flera av det som juridiskt benämns misshandel, olaga hot, förolämpning, förtal, övergrepp i rättssak, stöld, skadegörelse, olaga frihetsberövning, ofredande och sexuellt ofredande.
Mobbning handlar i många fall om att skaffa sig makt och status. Studier visar att mobbare vanligen har gott självförtroende och begränsad empati (Olweus, 1991). Mobbare trivs med den makt det innebär att kunna kontrollera och trakassera en annan individ. För att uppnå sitt mål behöver mobbarna den tysta massan till hjälp, det vill säga betraktare, som höjer mobbarens status genom att avstå från att ingripa. För att stävja mobbning är det nödvändigt att ingripa mot dem som mobbar. Som ett led i förebyggande arbete är det också önskvärt att få följeslagarna eller betraktarna att reagera och agera, det vill säga sänka toleransen för mobbning."
Hur många känner inte igen detta?
Hur många ser detta på sin arbetsplats eller i de som många gånger kan ha rätt höga positioner?
Det händer att jag träffar vuxna människor, ofta de som flitigt använder härskarmetoder, och tänker att stackars dina klasskamrater när du var yngre. Människor som utan problem kan hacka ner på andra och som sätter sig själv på väldigt höga hästar. De har en uppsyn som om de är bäst i hela världen och förmodligen är de det i sin lilla bubbla. De är ofta väldigt nedvärderande av andra männsikors åsikter och tankar.
Jag läste 30 poäng mobbning och konflikthantering på högskolan. 30 poäng sunt förnuft hur man ska bete sig och metoder för att lösa det. Främst handlade detta om hur man gör för att förhindra det på arbetsplatser och hur man löser det för barn i skolan. En sak hade alla böcker gemensamt. Den som mobbar är en liten person med stort bekräftelsebehov. De tror ofta de har ett gott självförtroende och skaffar sig ett större genom att vara stygga mot någon annan. Utan alla vänner runt omkring är de ingenting. Jag kan i viss mån förstå detta hos barn för många gånger kanske inte de förstår bättre.
Däremot är det de vuxna i barnets närhet som ska lära det rätt och fel.
Hos vuxna är det dock helt sjukt. Vuxna männsikor ska bete sig som sådana.
Ändå är det så vanligt.
Det är nog inte många arbetsplatser som är besparade från detta.
Det kan vara en så enkel sak som att prata illa om en person som inte är närvarande när de sedan aldrig skulle säga det till personen i fråga. Tystna när personen i fråga går in i ett rum.
Jag är ingen ängel. Jag kan med säga saker om andra människor men de har en gemensam nämnare. De har skadat min familj på något sätt. Skulle de komma in kan jag säga det till dem utan problem. Säger jag något så står jag för det oavsett vem som väljer att lyssna.
För något år sedan var det en reklam på tv som handlade just om snus på skärmen, skratt bakom ryggen och tystnad i ett rum. Det finns människor som lever i detta och det är fruktansvärt.
Alla måste se till sig själv men jag tror tyvärr inte att de som sysslar med detta själv ser hur de beter sig mot andra människor.
P4 hade ett stort påslag om mobbning för ett par veckor sedan. Kan media mobba?
Jag tror det. Så som de jagade Håkan Juholt var fruktansvärt. De tyckte att deras lösnummer var viktigare än hans liv. Det är starkt att han orkar stå kvar och behålla sin plats i riksdagen oavsett vad han gjorde eller inte. Jag tror att media har en otrolig makt över vad som förs fram och inte.
Jag tänker så länge jag lever inte sluta stå upp för mina åsikter (nu är jag kanske populistisk med?) och jag tänker aldrig bli en person som tror att jag är bättre än andra människor.
Mobbning handlar i många fall om att skaffa sig makt och status. Studier visar att mobbare vanligen har gott självförtroende och begränsad empati (Olweus, 1991). Mobbare trivs med den makt det innebär att kunna kontrollera och trakassera en annan individ. För att uppnå sitt mål behöver mobbarna den tysta massan till hjälp, det vill säga betraktare, som höjer mobbarens status genom att avstå från att ingripa. För att stävja mobbning är det nödvändigt att ingripa mot dem som mobbar. Som ett led i förebyggande arbete är det också önskvärt att få följeslagarna eller betraktarna att reagera och agera, det vill säga sänka toleransen för mobbning."
Hur många känner inte igen detta?
Hur många ser detta på sin arbetsplats eller i de som många gånger kan ha rätt höga positioner?
Det händer att jag träffar vuxna människor, ofta de som flitigt använder härskarmetoder, och tänker att stackars dina klasskamrater när du var yngre. Människor som utan problem kan hacka ner på andra och som sätter sig själv på väldigt höga hästar. De har en uppsyn som om de är bäst i hela världen och förmodligen är de det i sin lilla bubbla. De är ofta väldigt nedvärderande av andra männsikors åsikter och tankar.
Jag läste 30 poäng mobbning och konflikthantering på högskolan. 30 poäng sunt förnuft hur man ska bete sig och metoder för att lösa det. Främst handlade detta om hur man gör för att förhindra det på arbetsplatser och hur man löser det för barn i skolan. En sak hade alla böcker gemensamt. Den som mobbar är en liten person med stort bekräftelsebehov. De tror ofta de har ett gott självförtroende och skaffar sig ett större genom att vara stygga mot någon annan. Utan alla vänner runt omkring är de ingenting. Jag kan i viss mån förstå detta hos barn för många gånger kanske inte de förstår bättre.
Däremot är det de vuxna i barnets närhet som ska lära det rätt och fel.
Hos vuxna är det dock helt sjukt. Vuxna männsikor ska bete sig som sådana.
Ändå är det så vanligt.
Det är nog inte många arbetsplatser som är besparade från detta.
Det kan vara en så enkel sak som att prata illa om en person som inte är närvarande när de sedan aldrig skulle säga det till personen i fråga. Tystna när personen i fråga går in i ett rum.
Jag är ingen ängel. Jag kan med säga saker om andra människor men de har en gemensam nämnare. De har skadat min familj på något sätt. Skulle de komma in kan jag säga det till dem utan problem. Säger jag något så står jag för det oavsett vem som väljer att lyssna.
För något år sedan var det en reklam på tv som handlade just om snus på skärmen, skratt bakom ryggen och tystnad i ett rum. Det finns människor som lever i detta och det är fruktansvärt.
Alla måste se till sig själv men jag tror tyvärr inte att de som sysslar med detta själv ser hur de beter sig mot andra människor.
P4 hade ett stort påslag om mobbning för ett par veckor sedan. Kan media mobba?
Jag tror det. Så som de jagade Håkan Juholt var fruktansvärt. De tyckte att deras lösnummer var viktigare än hans liv. Det är starkt att han orkar stå kvar och behålla sin plats i riksdagen oavsett vad han gjorde eller inte. Jag tror att media har en otrolig makt över vad som förs fram och inte.
Jag tänker så länge jag lever inte sluta stå upp för mina åsikter (nu är jag kanske populistisk med?) och jag tänker aldrig bli en person som tror att jag är bättre än andra människor.
