Miniserien Taken från 2002 är en av de bättre jag sett på väldigt länge. Serien handlar om tre familjer som man följer genom fem decennier och fyra generationer, från 1944 till 2002.
Man följer generationerna och det går inte att vila ögonen för då missar man för mycket för att att kunna fortsätta se den. Med jämna mellanrum hoppar serien många år framåt i tiden. Serien handlar om bortförandet av olika personer på jorden och främst inom några av dessa familjer. De tre familjerna man följer har helt olika vinklar på detta varav en jobbar stenhårt för att bevisa att bortföranden av utomjordingar inte existerar, en familj är ständigt utsatta för detta och en familj har ett barn som är halvt utomjording. Det låter förmodligen väldigt flummigt men görs otroligt bra av Steven Spielberg. Det är ytterst sällan man blir direkt rädd av att något hoppar fram men rysningarna går i kroppen för den är riktigt obehaglig med jämna mellanrum. Söta Dakota Fanning som fick sitt genombrott i Världarnas Krig tre år efter serien gjordes är den enda kända personen i serien men det gör ingenting. Precis som alla andra liknande serier och filmer innehåller denna serie en hel del om de olika konspirationsteorier som finns om ufo, utomjordingar och regeringars inblandning i det hela.
Dakota Fanning är en av mina favoriter även om hon inte spelar någon snäll människa i den roll som förmodligen har gjort henne mest känd för de stora massorna; Jane Volturi i Twilight.
Ofta lever människor sina liv
utan att tänka på vart det leder.
Dagarna går,
och de blir allt sorgsnare och ensammare,
utan att förstå varför de blev så ensamma.
Sen händer något.
De träffar någon som ser ut på ett visst sätt
eller ler på ett speciellt vis.
Det är väl det som kallas förälskelse:
Att man hittar någon som får en att känna sig mindre ensam.
Jag tycker serien är väl värd att se och tycker det är mycket märkligt att den aldrig har visats i Sverige. Spielberg är ju faktiskt en väldigt känd regissör och producent.
