söndag 25 november 2012

Stensvala vs duvhök


ostran.se
Förra veckan var det en Stensvala synlig på Öland. De stora massorna i Sverige bryr sig inte men då jag är uppväxt med en pappa som är med i 300-klubben och jag själv alltid har älskat att vara ute i naturen var det något speciellt med detta. Första gången i Sverige!
På nyheterna sa de att de trodde den kommit över från USA och nu befann sig på öland på grund av att stormen Sandy hade fört den med vindarna hit. Låter fullt troligt.
Hade jag inte haft saker inplanerade som inte gick att flytta på hade jag kört direkt. Mitt "Klubb 300-kort" ligger alltid i bilen ifall jag skulle hamna någonstans där en ny art för Sverige dök upp.

Det är en speciell känsla att komma dit en fågel visat sig och även om ingen talar så mycket om ett sådant här intresse så är det betydligt fler som har det än man tror. För något år sedan var det en Blåstjärt utanför Broby och efter att ha kört en bra bit rakt ut i skogen står det mellan femtio och hundra personer helt stilla, helt tysta och med en varsin kikare och bara tittar. Ser nästan skrämmande ut om det inte är så att man vet vad det gäller. Det är bara att gå ur bilen och sälla sig till massan i hopp om att få se fågeln och det är faktiskt riktigt trevligt även om det kanske inte låter så.

Så var det då Stensvalan. Det stod runt femtio personer som jag beskrev ovan när det kom en duvhök från ovan och högg fågeln. Förlåt mig. Jag skrattade rakt ut när jag hörde det. Jag kan se minen på dessa människor när en vanlig duvhök kom, anföll och åt upp fågeln de har väntat en livstid på att få se. Naturen är grym. Den tar ingen hänsyn till att fågeln har färdats många hundra mil.
Jag tycker det är synd att jag missade stensvalan denna gång men förhoppningsvis blir det fler tillfällen. Sannolikheten att jag då skulle få se den bli anfallen och uppäten är dock liten.