Hans-Uno Bengtsson

Vissa människor sätter spår. När jag gick på gymnasiet hade jag förmånen, då jag gick naturvetenskaplig linje, att lyssna på en föreläsare som hette Hans-Uno Bengtsson. Han lyckades inte bara göra ämnet fysik roligt utan fick alla som lyssnade att bli totalt hänförda. Han räknade ut fysik genom att prata om sådant som vi kände till och utan att använda en enda facklig term. Det behövdes inte för vi förstod ändå. Utöver fysiken pratade han matte.

Han hade bland annat ett exempel på hur man räknade ut hur stor sannolikheten var att man skulle få en fågelskit på sig beroende på var man befann sig. Han gjorde inte detta genom att skriva formler på en tavla utan att räkna högt och genom att göra allting lättare.
- Hur stor yta har en människa från luften?

Vi säger en kvadratmeter.

- Hur stor yta har en fågel?
Vi säger en kvadratdecimeter.
-Hur stor area har en fågelskit?
Vi säger en kvadratcentimeter.

Såhär fortsatte han tills han kom fram till att sannolikheten att bli träffad av en fågelskit var en/livstid. Det fanns ingen som gick därifrån och tyckte det var tråkigt. Fler eldsjälar för svårare ämnen behövs.

För ett tag sedan satt jag och en kompis och pratade om detta och när jag började söka på honom inser jag att det är sex år sedan han dog i cancer. Alldeles för tidigt. Det är tragiskt att en människa med hans iq och kapacitet inte fick leva längre för jag tror att han var en person som gjorde skillnad.
Han gjorde i vilket fall en stor skillnad och betydde något för mig då han var det enda under två fysikkurser som fastnade i mitt minne.