lördag 10 november 2012

Arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingen. Ja, vad ska man säga? Jag har aldrig varit med om en så ineffektiv organisation någonsin. Jag kan ärligt talat inte säga någon på rak arm som fått jobb genom deras hjälp.
Jag kan nämna många som ordnar jobb själv och sen varit tvugna från företagets sida att gå till arbetsförmedlingen för att arbetsplatsen ska få någon slags ersättning. Detta gör säkert att det ser ut som om det är de som har ordnat jobbet. Helt fel.
Jag känner många som fått jobb genom de olika bemanningsföretagen som finns.

Ríksrevisionen gjorde en granskning som visade att arbetsförmedlingen skulle kunna ordnat 17.000 jobb tillom året. Regeringen säger därför att de ska ha ögonen på dem så att de blir bättre på att förmedla jobb. Vad har de då gjort innan?
Om jag inte minns fel har jag hört att varje förmedlare i snitt hjälper en person till jobb.
Varför släpper vi inte detta till de som verkligen kan förmedla jobb?
Jag låter säkert negativ men jag har inga bra erfarenheter av dem alls.
Långsamma, ineffektiva och inga jobb. Allt skulle krånglas till. Enda anledningen jag varit där var förra sommaren då jag för en gångs skull inte skulle sommarjobba och tänkte att jag kunde stämpla de dagar jag inte jobbade som lärare. Efter många timmar där fick jag veta att om jag skickade in alla mina papper med vad jag jobbat sista året så skulle jag få ersättning för sammanlagt sex dagar. Eller hur att jag tänker göra det för de pengarna. Aldrig.
Jag har haft jobb i hela mitt liv och de har jag fått genom att traska till företafet och sagt att jag vill jobba. Jag tror inte det går på så många andra sätt för ser jag till mig själv hade jag aldrig anställt någon som inte tog egna intiativ.

Jag är inte så insatt i dessa frågorna men ställer mig väldigt skeptiskt till om det hjälper att hålla ögonen på arbetsförmedlingens utvecklingsarbete. Ibland sitter saker i väggarna. Det har blivit en kultur i att göra på ett visst sätt.