I hela mitt liv har jag fått lära mig att alla ska göra rätt för sig. Så även jag. Självklart ska man ha rättigheter men även skyldigheter. Sedan sommaren till högstadiet har jag därför sommarjobbat. Förra sommaren var den förste jag överhuvudtaget varit ledig sedan dess och anledningen till det var älskade Lilleman. Jag kunde helt enkelt inte ta med honom på jobbet. Det var en stor sorg att inte kunna göra det som jag gjort i sexton års tid. Jag älskar att jobba. Idag är jag tacksam för alla de timmar jag har slitit för jag hade varken haft bil eller hus annars.
Jag har jobbat med i princip allt och den sommar jag hade som mest att göra hade jag tre jobb parallellt. Jag var inte ledig en enda dag på nästan tre månader. Inte en enda.
Det var inget problem för jag är väldigt anpassningsbar och trivs på de absolut flesta ställen jag har varit på. Jobba måste man så det är dessutom ingen ide att gnälla.
Jag får ofta höra att jag förmodligen fått allt av mina föräldrar och är född med en guldsked i munnen. Jo, jag hade förmånen att de alltid har ställt upp på mig och jag har alltid vetat om att de hade backat mig om det någon gång skulle hända någonting men jag har aldrig fått varken pengar eller någon extra hjälp. De har sina egna liv att leva.
Jag fick bo kvar hemma gratis så länge jag ville och det var väldigt tacksamt. Det enda kravet jag fick på mig, förutom allt normalt man förväntas hjälpa till med i hemmet, var att jag varje månad skulle kunna visa upp mitt sparkonto så att jag inte bara kladdade upp pengarna jag tjänade utan även sparade för framtiden. Detta gjorde att jag inte har en krona i studielån vilket jag är glad för idag.
Jag bodde kvar hemma under hela min högskoleutbildning och upplevde det inte som något problem. Samtidigt som jag pluggade jobbade jag deltid vid sidan om. På grund av att jag jobbade så mycket som jag gjorde fick jag varken studiebidrag eller chans till de stipendier som fanns då. Detta gjorde att jag jobbade ännu mer istället och jag har aldrig upplevt det som ett problem.
Jag har jobbat med i princip allting. Jag har jobbat på bondgård, fiskrökerie, inom vården, plockat jordgubbar, i tre olika affärer med allt som där tillhör, som florist, på ett charketuri, som servitris, som musiker i kyrkan, som konfirmandledare, som kock, inom nästan alla områden i skolan och jag har varit på över tio olika skolor och jobbat. Det minsta jag jobbat på något av ställena (förutom inom skolan) är en sommar. Inom de olika områdena i skola/förskola/fritidsverksamheten har jag minst haft några månaders jobb för att jag ska räkna det eller varit där upprepade gånger.
Med detta som bakgrund känner jag mig väldigt stabil på fötterna när jag säger att läraryrket är det bästa av dem alla förutom möjligtvis musiken men den går inte att försörja sig på.
Detta gör också att jag utan problem kan jämföra vilka jobb här jag tycker varit bra och inte.
Jag skulle aldrig uttrycka mig om någonting jag inte har personlig erfarenhet av för i mina ögon blir det då bara fel.
Jag beundrar de som jobbar på fiskrökerierna. Jag hade aldrig klarat det och av allt jag gjort räknar jag detta som det som var värst. Helt utan konkurrens. Förutom att det var långa dagar instängd i en fabrik, var det alltid iskallt och jag frös konstant. Varenda morgon när jag steg upp kom ångesten och tårarna rann över att jag var tvungen att åka dit. Jag vantrivdes. Jag luktade dessutom alltid lax. Jag hade en vän som kom ett par veckor efteråt och berättade att hon hade tänkt på mig för de hade ätit lax till middag. Lukten gick inte bort. Jag kunde tvätta håret ett par gånger om dagen men lukten fanns kvar och satt nästan i huden. Rökeriet jag jobbade på ringde mig och ville jag skulle komma och jobba julen efter men jag tackade då nej. Jag klarade det inte. Jag hade aldrig kunnat uttrycka mig om att jobba i en gruva för jag har aldrig gjort det. Jag har sedan jag jobbade i fiskindustrin jämfört allt annat jag gjort med det. Inga jobb har varit tillnärmelsevis så hemska i mina ögon som just detta. Så är det för mig. För någon annan kanske det värsta de har gjort är att jobba i skolan som jag älskar så mycket.
När vi fick hem Lilleman gick jag från att jobba minst sextio timmar i veckan till noll. Förutom de sextio timmarna spelade jag och läste kvällskurser. Jag vill ha utmaningar och hoppas att jag aldrig bara lutar mig tillbaka för jag tror det är en fara att man då fastnar i det mönstret.
Finns det något jag tycker illa om är det människor som pratar om något de aldrig har testat eller gjort. Det finns så många som pratar om sådant de många gånger inte har en susning om. Man ska leva som man lär. Jag förespråkar att man ska jobba och har alltid gjort det. Även med det som ofta räknas som "skitjobb". Alla håller alltid sig själv om ryggen och tror att det de själv gör är värst och jobbigast men jag önskar att fler kunde tänkt större. Jag brukar jämföra det mesta med just rökerierna då det är det absolut värsta jag gjort. Aldrig mer. Jämfört med vilket annat jobb som helst som man tänker är hemskt blir det en jämförelse för pest eller kolera enligt mig. Så ser jag det. Tack alla ni som orkar jobba inom dessa monotona arbeten. Särskilt där det är kallt.
Jag hade aldrig gått tillbaka och gjort detta.
Jag har jobbat med i princip allt och den sommar jag hade som mest att göra hade jag tre jobb parallellt. Jag var inte ledig en enda dag på nästan tre månader. Inte en enda.
Det var inget problem för jag är väldigt anpassningsbar och trivs på de absolut flesta ställen jag har varit på. Jobba måste man så det är dessutom ingen ide att gnälla.
Jag får ofta höra att jag förmodligen fått allt av mina föräldrar och är född med en guldsked i munnen. Jo, jag hade förmånen att de alltid har ställt upp på mig och jag har alltid vetat om att de hade backat mig om det någon gång skulle hända någonting men jag har aldrig fått varken pengar eller någon extra hjälp. De har sina egna liv att leva.
Jag fick bo kvar hemma gratis så länge jag ville och det var väldigt tacksamt. Det enda kravet jag fick på mig, förutom allt normalt man förväntas hjälpa till med i hemmet, var att jag varje månad skulle kunna visa upp mitt sparkonto så att jag inte bara kladdade upp pengarna jag tjänade utan även sparade för framtiden. Detta gjorde att jag inte har en krona i studielån vilket jag är glad för idag.
Jag bodde kvar hemma under hela min högskoleutbildning och upplevde det inte som något problem. Samtidigt som jag pluggade jobbade jag deltid vid sidan om. På grund av att jag jobbade så mycket som jag gjorde fick jag varken studiebidrag eller chans till de stipendier som fanns då. Detta gjorde att jag jobbade ännu mer istället och jag har aldrig upplevt det som ett problem.
Jag har jobbat med i princip allting. Jag har jobbat på bondgård, fiskrökerie, inom vården, plockat jordgubbar, i tre olika affärer med allt som där tillhör, som florist, på ett charketuri, som servitris, som musiker i kyrkan, som konfirmandledare, som kock, inom nästan alla områden i skolan och jag har varit på över tio olika skolor och jobbat. Det minsta jag jobbat på något av ställena (förutom inom skolan) är en sommar. Inom de olika områdena i skola/förskola/fritidsverksamheten har jag minst haft några månaders jobb för att jag ska räkna det eller varit där upprepade gånger.
Med detta som bakgrund känner jag mig väldigt stabil på fötterna när jag säger att läraryrket är det bästa av dem alla förutom möjligtvis musiken men den går inte att försörja sig på.
Detta gör också att jag utan problem kan jämföra vilka jobb här jag tycker varit bra och inte.
Jag skulle aldrig uttrycka mig om någonting jag inte har personlig erfarenhet av för i mina ögon blir det då bara fel.
Jag beundrar de som jobbar på fiskrökerierna. Jag hade aldrig klarat det och av allt jag gjort räknar jag detta som det som var värst. Helt utan konkurrens. Förutom att det var långa dagar instängd i en fabrik, var det alltid iskallt och jag frös konstant. Varenda morgon när jag steg upp kom ångesten och tårarna rann över att jag var tvungen att åka dit. Jag vantrivdes. Jag luktade dessutom alltid lax. Jag hade en vän som kom ett par veckor efteråt och berättade att hon hade tänkt på mig för de hade ätit lax till middag. Lukten gick inte bort. Jag kunde tvätta håret ett par gånger om dagen men lukten fanns kvar och satt nästan i huden. Rökeriet jag jobbade på ringde mig och ville jag skulle komma och jobba julen efter men jag tackade då nej. Jag klarade det inte. Jag hade aldrig kunnat uttrycka mig om att jobba i en gruva för jag har aldrig gjort det. Jag har sedan jag jobbade i fiskindustrin jämfört allt annat jag gjort med det. Inga jobb har varit tillnärmelsevis så hemska i mina ögon som just detta. Så är det för mig. För någon annan kanske det värsta de har gjort är att jobba i skolan som jag älskar så mycket.
När vi fick hem Lilleman gick jag från att jobba minst sextio timmar i veckan till noll. Förutom de sextio timmarna spelade jag och läste kvällskurser. Jag vill ha utmaningar och hoppas att jag aldrig bara lutar mig tillbaka för jag tror det är en fara att man då fastnar i det mönstret.
Finns det något jag tycker illa om är det människor som pratar om något de aldrig har testat eller gjort. Det finns så många som pratar om sådant de många gånger inte har en susning om. Man ska leva som man lär. Jag förespråkar att man ska jobba och har alltid gjort det. Även med det som ofta räknas som "skitjobb". Alla håller alltid sig själv om ryggen och tror att det de själv gör är värst och jobbigast men jag önskar att fler kunde tänkt större. Jag brukar jämföra det mesta med just rökerierna då det är det absolut värsta jag gjort. Aldrig mer. Jämfört med vilket annat jobb som helst som man tänker är hemskt blir det en jämförelse för pest eller kolera enligt mig. Så ser jag det. Tack alla ni som orkar jobba inom dessa monotona arbeten. Särskilt där det är kallt.
Jag hade aldrig gått tillbaka och gjort detta.
